Hem

     

Fyrahundrafyrtio år
diktsamling 2018
http://www.wwd.se/bocker/lyrik/f/fyrahundrafyrtio-ar/

 

Bord

Hon utgår från att det är ett bord
det ser ut som ett bord
ett helt vanligt bord

hon förhåller sig till bordet
som om det är ett bord

lägger händerna på skivan
lutar sig
framåt
över bordet
eller sitter
ena armbågen
lätt vilande

då hör hon
då hör hon hur du säger att det är inget bord
det är en stol
det har alltid varit en stol
vi har aldrig haft bord
vi har bara haft stolar
i fyrahundrafyrtio år har vi bara haft stolar

då hör hon
då hör hon hur hon själv säger
att hon alltid trott att vi haft bord
i fyrahundrafyrtio år har hon trott att vi haft bord

då hör hon
då hör hon att du säger att egentligen spelar det ingen roll
vi säger väl så
säger du
att det är ett bord

i fyrahundrafyrtio år har hon trott att det spelar någon roll
om ett bord är ett bord
om en stol är en stol


”Oavsett likheterna med andra poeter, levande och döda, har Ekdahl en poetisk integritet och en egen blick på såväl orden som världen. Hon förenar styrka med skörhet, lika varsam som hänsynslös i sitt sätt att bända på språket och närma sig världen. Hon har sällan varit så genomtänkt formsäker som i Fyrahundrafyrtio år, men glömmer inte heller bort att drabba läsaren med oväntat varma bilder.” /Sebastian Lönnlöv, Svenska Dagbladet
”Lina Ekdahls nya diktsamling Fyrahundrafyrtio år är hennes sjunde – och bästa hittills (…) En koncentration har lägrat sig över Ekdahls språk. Jag blir fascinerad och lycklig (…) Att förlusten är lika genomgripande och traumatisk som kärleken är ett vansinnigt rus när den är som starkast skriver Ekdahl fram genom sina intensiva försöka att låta dillkronor och tallar, kransar och år fästa den luddiga känslan av tomhet i världen. Som läsare blir jag berörd och tröstad.” /Karin Brygger, Göteborgs-Posten
”Nu som förr vetter Ekdahls poesi åt en lätt berättande pratighet fylld av semihumoristiska knorrar, eller medvetna antiklimax. I de längre texterna närmar hon sig ett slags nonsensartade hörspel eller milt absurdistiska miniatyrdramer (…) Men enkelheten – och den någorlunda rytmiserade pratigheten – visar sig vara skenbar. Ju fler gånger man läser denna bok, desto mera osäkras verklighetsuppfattningen (…) Ekdahl är fena på att fånga trådar och spinna fantasifullt (…) Ekdahls diktsamling är lätt att läsa men svår att glömma.” /Jan Karlsson, Borås Tidning
”Upprepningen ger en suggestiv grundton åt dikterna, ett molande som på ett utmärkt vis gifter sig med poetens ömsinta och vardagligt släpiga tilltal. Fyrahundrafyrtio år är Lina Ekdahls musikaliskt mest genomförda diktsamling hittills, liksom nytt personbästa.” /Petter Lindgren, Aftonbladet